I. ”Bärande tro”
Hebr.11:1 ”Tron är grunden för det vi hoppas på,...”
1 Joh.5:1-5 ”...och detta är den seger som övervunnit världen: vår tro”
Citat: ”Termen ”tro” är en av de mest centrala i hela Bibeln. Ordet tro förekommer om förhållanden människor emellan, men är i Skriften först och främst ett sammanfattande uttryck för den hållning en människa bör inta gentemot Gud. Tron betecknar
hjärtats tillit. Tron kommer av Guds ords predikan. Trons frukt och konsekvens är tacksam lydnad mot Ordet. Tron är sålunda avgörande för människans evighet”
Rom.10:17 ”Så bygger tron på förkunnelsen, och förkunnelsen på Kristi ord.”
Tron är grunden, och utifrån den övervinner vi. Här finner vi alltså den verkliga bärkraften. Det är som skrovet på en båt. Det är skrovet som bär alla övriga detaljer.
Vi skulle med rätta kunna säga: Allt hänger på tron. Det räcker inte med tro i största allmänhet. –Jo viss tror jag, det finns säker någon bakom allt... Det går inte med ”ett stycket tro” Det duger inte som bärkraft för att ta sig fram på livets hav. Nej det krävs en tro, formad av konstruktörernas konstruktör Gud själv.
Joh.3:16 ”Så älskade Gud världen att han gav den sin egen son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”
Joh.1:12 ”Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror hans namn.”
En bärande tro måste grunda sig på Guds ord och ingenting annat, där Jesu försoning framstår som det centrala. Tro utan Jesus är därför helt ohållbart.
1 Joh.5:1-5 ”….och detta är den seger som övervunnit världen; vår tro”
Sann tro är inte att krampaktigt hålla fast vid Kristus. Nej verklig tro är vila. Skrovet vilar på vattnet. Tron förmedlad av Gud vilar i nuet, och skänker vila inför framtiden.
Rom.4.17-21 ”Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: Så talrik skall din avkomma bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft- han var omkring hundra år gammal - och Saras moderssköte var dött. Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron. Han gav Gud äran och var förvissad om att det Gud lovat kan han också infria.”
